Efter regn kommer solsken

Söndagens träningspass var ett av dem sämst på fler år och jag hade nästan tankar på att sluta träna, eller riktigt så hemska tankar hade jag inte. Sluta träna, eh ne? Sluta träna skulle jag aldrig göra, men som sagt det var ett dåligt träningspass. Dagen efter, alltså på måndagen, gjorde jag min bästa träning någonsin.
Vad är det då som gör att man dagen efter ett så dålig träning genomför sitt bästa träningspass någon sin?
Träningen dagen efter var i och för sig simning, vilket inte är så svårt att topp eftersom jag precis börjat med det. Men ändå? Dagen före var ju katastrofal?
Det är inte första gången jag är helt slut i kroppen under ett träningspass och sen gör ett kanon pass dagen efter. Jag själv har ingen bra förklaring varför det är så. Någon som vet eller har upplevt det samma?
Som sagt vet jag inte varför det blir så där, men jag har en lite hypotes. Jag tror att man kan likna det med en bil eller en motorcykel som stått orörd i garaget väldigt länge. När man väl tar fram bilen (eller motorcykeln) för att kör kan den knappt gå att starta och den kan uppföra sig konstigt. Jag säger inte att det alltid är så med bilar men jag har för mig att det kan vara det, så för att min hypotes ska fungera så kör vi på att det stämmer. När man nästa dag ska köra med bilen eller motorcykeln kan den fungera felfritt, eftersom man skramlat igång bilen dagen innan. Precis så tror jag det är med oss människor, eller i alla fall för mig. Jag hade inte tränat på länge men körde igång som normal, vilket visade sig vara helt omöjligt. Nästa dag var jag "igång skramlad" och träningen gick därför kanon.

Som det framgår i ovanstående så var jag och simmade igår och det gick riktigt bra. Det var "lektion" fem av tio i crawl kursen inne i Stadsparksbadet. Innan kursen körde jag själv i 40 min och det var där jag tyckte att det gick riktigt bra. Tidigare har jag alltid haft en flytgrej för benen eftersom jag haft problem att få kraft att komma framåt med benen. Igår tog jag bort flytgrejen och körde 100m bröstsim, vilket jag är en jävel på, "host", varvat med 50m crawl. Under crawlingen kändes det bättre än någonsin och jag börja även att få kläm på bentagen.
Jag känner att jag är på gång nu och att jag faktiskt kan lära mig crawla även om det känns hopplöst ibland.

/Das Auto